måndag 16 december 2013

Bondsonen K.A. Nilsson - Perihanscha-Kalle.

I Södra Sunderbyn - en självlärd och döv botaniker långt upp i norr, som är specialist på Carex arter och skänkt vetenskapen många rara blomster.
 
Botanikens vetenskapsmän, som gå mot norr för att hälsa på fjällets och myrens väna blomster, böja gärna sin nacke under dörrposten till en liten grå stuga, som ligger tätt intill landsvägen i Södra Sunderbyn, 3½ mil nordväst om Luleå.
De träda in i storstugan, där en gammal man sitter vid klaffbordet och läser, och de böjer sig gärna även för honom.
Inte bara för att han är gammal och har ett grått böljande skägg;
de böja sig gärna även för hans kunskaper.
Den vetenskaplige besökaren vet, att han har framför sig en av vårt lands största och originellaste kännare av Övre Norrlands växtvärld;
en man, som professorerna i botanikens brancher gärna lyssna till.
 

Så lyder början på texten i en artikel skriven i Stockholms Dagblad torsdagen den 19 mars 1936.

/////

Karl Albert Nilsson född 25 maj 1871.
Gift med Alma Lindfors född 11 sep. 1874.
7 barn, 2 söner, 5 döttrar.
Signe, Ruben, Ivar, Siri, Ester, Hedvig och Dagmar.


Kalle var född och uppvuxen på Perihanscha-gården.
En Norrbottensgård från 1500-talet som gått i arv genom generationer.
Gårdens namn var anledningen till Kalles smeknamn, Perihanscha-Kalle.
 
I boken 'Sunderbyn under 500 år' finns det en förteckning av bomärken och bönder år 1751.
 
 
Bokmärkets utseende ändrades och  Perihanscha-Kalle märkte alla sina egna alster med detta bomärke.
 
 
 

I sin hemby var han högt aktad för sin hjälpsamhet och vänfasthet.
Han hade stora intressen för sin hembygd, fiske, böcker, näverslöjd, antikviteter och träsnideri.
Men det är om hans botaniska kunskaper, som gjorde honom känd långt utanför sin hembygds gränser jag kommer att berätta.
 

Kalle hade en bror, Nils som läste botanik vid universitetet i Uppsala.
Brodern blev sjuk och avled 1915 och Kalle fick tillgång till broderns herbarium och all botanisk litteratur.
Broderns redan välfyllda växtsamling bars upp på vinden där det fick ligga några år.

Kalle började så småningom plocka och sortera i broderns efterlämnade floror och blev fullständigt gripen av botaniken.
Han var tvungen att ge sig ut i naturen för att se växterna i sin rätta miljö, för att lära och söka mer kunskap.
Han blev en vandrare och botanist.

(bilden hämtad ur tidskriften 'Nord Rutan' nr.1 årgång 15)
(En bild jag önskade vore min)

 De som gjorde besök och ville se herbariet fann att i gårdens tillhörande lillstuga och häbren låg samlingen av allt i högar, på golven, på soffor, i kistor m.m.
Tusentals pressade växter på herbariepapper som inte alltid var av bästa kvalité utan oftast vanligt tidningspapper.
 Inte på ett enda exemplar stod det namn på växten för Kalle var inte road av att skriva och klistra lappar när han ändå hade alla namnen både på svenska och latin i huvudet.

Kalle blev expert på floran runt Sunderbyns skogar och även runt andra bygders marker.
Han hittade bla. Guckusko - Cypripedium calceolus,  Skogsfrun - Epipogium aphyllum, Finbräken - Cystopteris montana.
Karl stod även för det enda fyndet av Rutlåsbräken - Botrychium matricariifolium som har gjorts i Norrbotten.

(privat foto)

Skogsfrun - Epipogium aphyllum var en sällsynt växt som Linné skriver om i sin 'Lappländska resa' att han var ledsen över att aldrig ha sett den.
Kalle hade flera blad i herbariet av dem som han använde i byteshandel med andra växtintresserade över hela landet.
Skogsfrun var värd 90 poäng.

Han intresserade sig speciellt mycket på släktet Starr - Carex och hittade ett 40-tal här uppe men genom byteshandel fick han 82 sorter i sin samling.
Kalle berättade att han hittade många Starr arter i sina egna pjäxor eftersom vintertid fyllde man ofta skorna med hö för att hålla värme.

Kalle blev så kunnig och känd växtsamlare att självaste Kung Gustav VI Adolf som själv var en erfaren odlare gjorde ett privat besök på gården sommaren 1936.
Minns att jag sett en tavla hängande i bagarstugan som föreställde Kung Gustav VI Adolf och Drottning Sibylla som han hade fått som gåva av kungaparet.
Undrar var den är idag?
 
Många botanister, proffessorer, grevar och intresserade häradshövdningar kom på besök eller hade kontakt via brev.
Kalle fick även förfrågningar av olika universitet om hjälp att skaffa nytt material som började bli utslitna i deras herbarier.
Ett hundratal av Kalles insamlingar finns nu bevarade vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm samt museerna i Lund, Göteborg, Uppsala och Umeå.


Kalle fick ofta frågan om vilken växt han gillade bäst.
Svaret blev alltid;
För mig är den växt rarast. som jag sist hittat.
Den jag aldrig har sett förut är bäst, även om floran säger, att den aldrig är så enkel.
Ett möte med en ny blomma blir till en högtidsstund.

Kalle fick tidigt i livet nedsatt hörsel genom en olycka i samband med fiske.
Senare var han även med i en bilolycka och blev därefter helt döv.
 Alla samtal skedde med hjälp av papper och penna.

Dövheten blev också orsaken till att Kalle förolyckades dagen efter det att han hade fyllt 84 år.
26 maj 1955 blev Kalle överkörd av tåget vid en obevakad järnvägsövergång.

Perihanschagårdens huvudbygnad brann ner 14 januari 1978.
Ena sonen, Ruben som var dåvarande ägare av huset förolyckades i branden.

En oersättlig kulturskatt fanns inte mer.

I dag finns bagarstugan som var byggt i slutet av 1600-talet bevarad på friluftsmuséet Hägnan i Gammelstad.



/////

Vem var nu denna man med det yviga vita skägget?


Jo, Peihanscha-Kalle är min pappas morfar.

Mycket av det som står ovan vet jag ju sedan tidigare genom det pappa och farmor Siri har berättat.
Men de senaste dagarna har jag läst tidningsartiklar och sidor i böcker som jag nu har i mina ägor och fått veta mycket nytt.

Känner en oerhörd samhörighet med Kalle och kanske beror det på att jag har under så många år fått höra att jag är den som gått i 'morfars fotspår' vad gäller intresset för växter.

Kanske är det så att man kan ärva någon liten 'odlar-gen'
I så fall önskar jag att jag har fört den vidare till de mina.

Må väl!




30 kommentarer:

  1. Vilken spännande historia, vilken märklig man - och så är han din farmorsfar! Ett arv som du verkligen förvaltar på bästa sätt, du är ju själv en guru för många av oss!
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  2. Härlig berättelse att få till sig så här på nattkröken. Du har nog fått mycket gener genom denne stora man.

    Fast jag måste erkänna att jag först trodde det handlade om en annan stor man i dessa jultider..hihi...( likheter finns ju).

    Kram / Therése

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man kan absolut tro att det är självaste jultomten med sitt vita skägg.
      Läser i en artikel från 1933 att reporten liknar honom med en högrest nordisk vikingagestalt med sitt böljande vita skägg. Inte heller inte helt olika Gustav Frödings profetgestalt.

      Radera
  3. Vilken otrolig berättelse och att ha en sådan anfader är ju guld värt.
    Att du har rakt nedstigande led i arvsanlagen det har vi ju verkligen fått bevis för.

    Önskar dig en riktigt fin vecka.
    Här har all snö försvunnit , men jag hoppas att vi får en vit jul.

    SvaraRadera
  4. Sådana där berättelser om verkliga personligheter som jag kan gå igång på. Nog har du ärvt en hel del därifrån.
    Har hittat en trädgårdsmästare bland mina anfäder, men det var fler generationer bort. Likväl sätter hjärnan fart och frågetecknen hopas, hur var det då?
    Tack för att du delade med dig.
    /Anette

    SvaraRadera
  5. Tack för ett mycket intressant inlägg, åh så fint skrivet och berättat.
    Visst har er släkts odlar-gen nu blommat ut för fullt hos dig i Norrfjärden, det är du och er trädgård ett strålande bevis på.
    Peihanscha-Kalle måste le i sin himmel/sitt paradis.
    Ha en fin dag.

    SvaraRadera
  6. Jätte intressant. Kul att läsa om att man kan ha stora kunskaper även utan fin utbildning. Vi hade en botanist från Jordbruksverket som som var ute och studerade våra ängar för ett tag sedan. Jag var lite nyfiken på vad man behövde för utbildning för jobbet men fick inget svar så han var säkert självlärd även han.

    Ha det gott.
    Elisabeth

    SvaraRadera
  7. Så fint att du delade med dig av den här historien om en ovanlig och oerhört kunnig man. Att han dessutom var en anfader gör det ju extra intressant! Förstår verkligen att du känner den starka samhörigheten med honom!
    Tragiskt, både att han fick sluta så där och att gårdens huvudbyggnad brann ner. Naturligtvis extra tragiskt att hans son omkom i branden.

    SvaraRadera
  8. Så fint berättat och intressant att få ta del av!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  9. Har du börjat med släktforskning också? Kurt har berättat om Perihanscha- Kalle han var nog en profil i byn med sitt stora intresse för botanik. Intressant. Gunnel i Sunderbyn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag släktforskar inte :=)
      Det mesta visste jag sedan tidigare. Nu har jag bara fått en hel del material som jag ska bevara vidare inom släkten.

      Radera
  10. Så häftigt. Ibland är historia extra spännande! Underbart med bilderna - bilder från den tiden är ofta bara uppställda och stela, men de här är ju underbara!

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
  11. Spännande läsning - och äpplet brukar inte falla långt ifrån päronträdet... En riktigt skööön jul ska Du ha!

    SvaraRadera
  12. Rolig och intressant läsning! Vi satt och tittade på riktigt gamla bilder häromdan och visst känns det gott att ha rötterna med sig. Generna har uppenbarligen gått i arv.

    God fortsättning önskar Carina

    SvaraRadera
  13. Helt fantastisk historia! Att få också veta varifrån man fått sitt odlarintresse måste göra dig nästan gråtfärdig av lycka. För visst måste det finnas ärftlighet i sådant. Varför skulle t.ex. jag blivit så intresserad också av växter som sjuåring utan att ha någon i närheten som delade mitt intresse. Du är lycklig som har koll på dina rötter!
    Så klart har du fått en värdfull odlargen från Perihanscha- Kalle, din fars morfar!
    Kram, Anja

    SvaraRadera
  14. Hej Helen !
    Jag har nu på morgonen varit inne på din hemsida och tittat och läst. Vilka fantastiska bilder och råd av dig. Dessutom väldigt intressant om din släkting. Denna sida ska jag fortsätta att gå in på för att få inspiration �� Hälsning från Inger i Övik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Inger!
      Roligt att du har hittat hit!
      Välkommen att läsa då du har tid och lust.

      Radera
  15. Hej Helen! Jag snubblade över detta blogginlägg när jag googlade på bagarstugan på Hägnan. Jag ville visa den för min sambo eftersom det är min släktgård! Så hittar jag detta informativa inlägg, och ser att det dessutom är din släktgård med! Om jag minns rätt så är Kalle min farmors farfar... min farmor hette Eva Boqvist (née Isaksson), min pappa Pontus Boqvist (som en gång blev igenkänd på stan som någon som "bara måste vara släkt med perihanscha-Kalle!") och jag Paula. Vad roligt att få läsa så mycket om Kalle. Jag har fått höra att han var ute och promenerade längs med järnvägen, och inte över, jag undrar hur det var!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Paula!
      Vad roligt att du har hittat inlägget om Perihanscha-Kalle.

      Nu ska vi se ifall jag lyckas på ett begripligt sätt reda ut vår släkthistoria :=)

      Din farmor, Eva var syster till Stig och dom var båda två barn till moster Ester och farbror Selfrid. (Eva och Stig är min pappa Hasses kusiner)
      Moster Ester stod mig varmt om hjärtat.
      Hon var syster till min farmor Siri och dom två bodde inte så långt ifrån varandra i Gammelstad.
      På senare år flyttade moster Ester till Piteå och blev min granne.
      Jag jobbade som barnflicka hos Stig och Anita.
      Jag har aldrig träffat Ponus eller Pernilla men moster Ester talade alltid varmt om dom båda två så det kändes som om jag visste precis vilka dom var.

      Kalle var din farmors morfar och han var på väg till sina åkrar på andra sidan järnvägen då han blev överkörd av tåget.

      Släktskap kan vara svår att förklara då det går genom många led men hoppas du ändå fick veta lite till.


      Radera
    2. Hej Helen! Ja men då är det väl på tiden att vi ses. Välkommen till Fårhusnäset nästa sommar. Jag hade turen att kunna köpa grannstugan till farsgubbens. Han köpte sin av Ruben och flyttade den till en strandtomt nere vid älven. Den hade varit utängesstuga vid sommarbetesmarken som tillhörde Perihansch. Kanske du kan hitta någon bit till släkthistoriepusslet om du kommer och hälsar på. Mvh, Pontus Boqvist

      Radera
    3. Hejsan Pontus!
      Vad roligt att även du har hittat hit och lämnat en kommentar.
      Skulle vara trevligt att ses någon gång och man vet aldrig vad framtiden för med sig.
      Ska berätta både till pappa Hasse och Håkan att vi har fått kontakt.

      Ha det bäst!

      Radera
  16. Hej Helen,
    Kul läsning här. Sökte lite efter bomärken på Perihanscha och hittade din blog. Min Farmor Ester var dotter till Kalle och Alma, min pappa är Stig som är din pappa Hasses kusin. Du var min och min syster Annas "barnflicka" på 70-talet. Sedan blev vi lite bortskämda då farmor flyttade till Piteå. Hon brukade komma knallade upp till oss på eftermiddagen då vi slutat skolan och fick man nybakade bullar var lyckan gjord. farmors kanellängder saknar jag än idag. Vi har ju sprungit på varann någon gång då och då genom åren och jag hoppas att du och mina kusiner Pontus och Pernilla tar tillfället i akt att träffas.
    Hälsar Mårten

    ps. Bomärket har jag inte hittat. Har en filt som farmor vävt men det är fel märke tror jag. Får kolla på Hägnan vid tillfälle ds.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Mårten!
      Men så roligt att du har också hittat till det här inlägget.
      Jo, du och Anna har suttit många gånger i mitt knä för att lyssna på sagor eller kramas lite.
      Det är alltid lika roligt att träffas då och då ute på stan.
      Jag och moster Ester bodde ju grannar under några år och vi umgicks ju ibland över en middag eller en kopp kaffe. Hon stod mig varmt om hjärtat.

      Ang. bomärket har jag hittat i en bok hur Perihanscha ser ut och kommer att lägga in det i inlägget här ovan.

      Vi ses!

      Radera
  17. Hej. Min bror hittade din blogg och skickade vidare till mig. Kalle var pappa till Ivar Nilsson som var min farfar. Min pappa karl-Ivar har berättat att karl gick längs spåret och blev påkörd bakifrån. Pappa gick bort för några månader sedan och han hade ett porträtt av Karl hängandes i sitt rum på boendet. Historien om att Kalle hade brevväxling med kungen har jag hört men att han var en sådan betydande botaniker. I mina tidiga tonår följde jag och hälsade på Ruben i Peri-Hanschagården. Minns att det var väldigt stökigt. Vi hade hand om Rubens hund ett tag, som också brann inne. Min pappa växte upp i Solberg och tog över gården efter sin far Ivar. Vi flyttade 1962 till Storsund i Piteå kommun där jag och mina tre bröder växte upp. Själv bor jag i Piteå. Vi bytte namn från Nilsson till Häll på 60-talet, som är farmors flicknamn.

    Mvh. Frank Häll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Frank!
      Så fantastiskt roligt att fler släktningar har hittat till det här inlägget.

      Minns jag följde min farmor Siri en gång för att hälsa på hos Ruben. Satt på kökssoffan och drack saft och kliade hunden.

      Jag bor ju också i Piteå så kanske vi har sprungit på varandra någon gång utan att ha vetat.

      Nu får jag berätta till pappa och Håkan vilket roligt gensvar den här berättelsen om Perihanscha-Kalle fick.

      Ha det gott!

      Mvh.
      Helen

      Radera
    2. Slår upp dagens PT och ser att där är du ju med i ett stort reportage. Jättekul!

      Radera
  18. Hej Helen,

    Hälsningar från min särbo, tillika din kusin, Mårten Isaksson! Han visade mig din blogg och hemsida och jag är så imponerad - både av sidorna och dina odlingskunskaper. Är själv amatörodlare av mindre snitt och håller just på att driva upp lite växter i Mårtens garage, efter nästan 9 års uppehåll från mitt odlingsintresse. Tack för den inspiration du ger mig, och som sagt - Hej från Mårten! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Marita!
      Vad kul att Mårten visade dig hit till bloggen.
      Du ska känna dig varmt Välkommen att ta del av vad jag har odlat och odlar.
      Härligt att du har tagit över Mårtens garage för frösådder och småplantor. Bilar kan stå ute :=)
      Lycka till!
      Ge Mårten en kram från mig.

      Radera
  19. Glömde ju mitt namn! Ha det så gott!

    //Marita

    SvaraRadera

Jag blir så glad över att du tar dig tid för att skriva en kommentar. Tack!

Näst sista dag på år 2023

Om det nu ska bli ett enda inlägg i år får det bli det här.  Stort och varmt Tack er alla som fortfarande tittar in på bloggen trots att den...